The Goddess Site of

Ännu i det sekulariserade Sverige så envisas de flesta med att dra likhetstecken mellan ordet Gud och den judeo-kristna guden JHVH, eller vokaliserat, Jahve. Det är så inpräntat i mångas föreställningsvärld att Jahve är Den Ende Guden, Den Sanne Guden osv att de inte kan se honom som en gud av många, att han egentligen är varken större, heligare eller bättre än någon annan gudom, t.ex Oden, Ra, Zeus, Dumuzi osv. Egentligen så var han ju från början en ytterst obetydlig gud, tillbedd endast av en mindre semitisk stam, den som vi idag kallar det judiska folket. Grannfolken i området hade sina egna gudar och gudinnor, vilket Jahve svartsjukt konstaterar i Gamla Testamentet. "Du ska inga andra gudar hava jämte mig" säger han. Fanns det inga andra gudar vore ju det budet fruktansvärt onödigt, eller hur? Vidare påstår han att grannfolkens gudar är döda beläten som inte duger något till, medan han, som inte låter sitt folk göra sig någon bild av honom, är så mycket mäktigare. Varför någon skulle vara mäktigare för att han är osynlig finns det dock inget bra svar på. För mig har vägen till att frigöra mig från en kristen uppfostran mycket legat i att synliggöra Jahve, främst då genom hans namn. Det har fungerat litegrann som att när man drar fram trollen i solskenet, så spricker dem. Genom att tänka på honom som Jahve, en gud och inte som Gud, så har jag kunnit frigöra mig från den skräck jag i början kände, då jag började fundera kring Bibelns sanningshalt och vishet. Jag har, som säkert många ex-kristna, lidit av ångest för att jag trotsat bibelns gud, att jag börjat tillbe "hednagudar och beläten", att jag inte längre respekterat Jahves lagar. Men, efter att ha kunnat inse att Jahve inte är densamma son Gud, utan bara en av många, en lokal stamgud, så har ångesten släppt. Jahve är inte allsmäktig, Jahve är inte Gud.

Abort är ett kontroversiellt ämne som väcker många känslor. Själv har jag både fött barn och gjort abort - jag ångrar inget av de valen, och har aldrig mått dåligt över att ha valt vare sig det ena eller det andra. Jag ser min kvinnliga kropp som en "kanal" genom vilket nytt liv kan födas till jorden. Det innebär dock inte att alla tidpunkter är lämpliga för mig att föda barn. Naturligtvis försöker jag då skydda mig från att bli gravid men i mitt fall ledde diverse omständigheter till att jag ändå blev det - och jag kunde verkligen inte tänka mig att genomgå en graviditet, förlossning och sedan ta hand om ytterligare ett barn just då. Detta var också vad jag "berättade" för detta ofödda barn och för Gudinnan - just nu var jag ingen bra kanal för att föra fram nytt liv, utan jag ville iklä mig den mörka Gudinnans roll och låta döden träda in.

Utan att påstå att det var ett lättvindigt beslut så kan jag ändå säga att det inte var ett beslut fyllt av kval. Varför? Därför att jag inte ser på en graviditet såsom något självklart att "nu är en kvinna gravid - nu måste hon föda barn". Jag ser det som att när en kvinna blir gravid, så står hon inför 2 val; antingen att välja att fortsätta graviditeten och därmed inträda i Modergudinnans arketyp, eller, välja att avbryta graviditeten och dämed inträda i Den Mörka Moders arketyp. Denna tanke är så självklar för mig att jag inte kan se abort som något ont, utan som något lika naturligt som att fullfölja graviditeten.

Kvinnor har i alla tider gjort aborter, det är något grundläggande i kvinnans rätt till kontroll över sin reproduktion. Det är ju bara under de senaste åren som hormonella preparat kommit till som hjälper oss kvinnor att styra över vår fertilitet! I en perfekt värld så vore det ju inte nödvändigt med aborter - ifall preventivmedlen fungerade hundraprocentigt, ifall alla kvinnor hade kontrollen över sina liv och fick följa sina egna sexuella cykler, framförallt - om kvinnor hade en bättre kunskap om sina kroppar och dess signaler. Ibland så väljer vissa att köra på "säkra perioder" vilket jag faktiskt inte alls kan rekommendera ifall man inte vill bli gravid, eller inte är redo att genomgå en abort. Säkra perioder FINNS, men det kräver att man som kvinna har en god kontakt med sin kropp, sexualitet och klarar av att tyda sin kropps tecken och signaler korrekt. Jag skulle vilja påstå att i dagens samhälle med vår stressade livsstil och dåliga kroppskännedom så är det väldigt få som klarar av detta.

Jag försökte själv med säkra perioder efter att hormonella medel gjort mig deprimerad, näst intill självmordsbenägen, insatt spiral fått mig nästan att förblöda och min partner var ovillig att använda kondom vid varje tillfälle (ja, jag hade inte förmåga att kontrollera min reproduktion vid det tillfället, förälskelse fick mig att vara för "snäll" för mitt eget bästa, jag är nog inte den enda kvinnan som gjort saker mot sin vilja för att få "kärlek"). De säkra perioderna fungerade i ca ett halvår, sedan var graviditeten ett faktum. Med tanke på hur jag under den perioden var uppslukad av min nya partner, och ofta satte honom i främsta rummet, så är jag inte förvånad över att de säkra perioderna inte fungerade. Jag hade en väldigt dålig kontakt med mig själv och med min kropp vid den tidpunkten.

Graviditeten upplevde jag inte alls då som något positivt. Det kändes som om min kropp blivit invaderad av något främmande, ja, jag kände mig SJUK. Tröttheten kom snabbt, och illamåendet, och väntetiden för aborten var ett lidande. Den lättnad jag kände då det hela var över och jag blev "mig själv" igen var påtaglig. Jag var inte redo att gå in i Modergudinnans arketyp och att min kropp försökte tvinga in mig i den var ett lidande. När jag väl fick aborten gjord och steg in i Den Mörka Moderns skugga så upplevde jag lättnad. Jag upplevde, att döden inte är enbart ond, skrämmande och fruktansvärd såsom de patriarkaliska religionerna och vår kultur, som bygger på dem, framställer den. Jag upplevde döden som befriare, som en del av livet, som en stark kraft, skrämmande på sitt sätt i sin styrka, sin blodighet, sin smärta..men i sluändan så gav den mig frid och befrielse.

Efter aborten mediterade jag på detta som jag gått igenom, och upplevde att jag fick kontakt med den själ som skulle ha fötts till jorden genom mig ifall jag fullföljt graviditeten. Hon förstod och skulle finna en annan kanal att återfödas genom. Hon menade att när man är på andra sidan och väntar på återfödelse så väljer man ut den kanal man ska födas genom. Stängs den så får man ändra sina planer.

Jag hoppas att jag inte kommer behöva gå igenom någon mer abort, utan kan vara så sann mot mig själv så att jag kan bespara min kropp den påfrestningen det innebär att vara gravid och sedan avbryta det hela. Jag vill ha fler barn och hoppas på att någon där på andra sidan vill välja mig som sin jordiska mor om några år. Jag kommer då att välkommna denne och träda in i Moderns arketyp åter en gång, såsom jag gjort tidigare. Tills dess så njuter jag dock av att för närvarande ha så stora barn att jag ofta får vara Jungfrun, full med kraft, energi och tid att tänka på mig själv och min egen utveckling. Det finns en tid för allt i livet.